Recensioner 2011

Skapande krock mellan proffset och amatörerna

Julkonsert

Medverkande: Mats Carlsson, Peter Richloow, Roggekören

 

I mångfalden av julkonserter - vi kan bara bevaka ett fåtal i det enorma utbudet - valde jag i lördags att få julstämning i Strängnäs. För där ska ju som bekant kommunen satsa på det politiska livet och förvandla stadens enda konsertlokal till kommunfullmäktiges hemvist. Så det gäller att passa på, för vem vet hur det går med akustiken? Alla utlovade förbättringar till trots får alltid ljudet träda tillbaka.

Det i kombination med att kulturföreningarna givetvis kommer i andra hand när kommunen plötsligt får fram miljontals kronor till en sal, som självklart kommer att användas i flera kommunala sammanhang än just vid de nämnda mötena.

Roggekören hade för 36:e året kallat till julkonserter - två nästan utsålda hus - och för fjärde året i rad med stadens operastjärna Mats Carlsson. Han avrundar ett intensivt Jussi Björling-år med uppdrag bland annat i USA, Indien och Finland med några julkonserter.

Julsångerna sitter i ryggmärgen som O, helga natt(Adam), Det lider mot jul(Liljefors) och Gören portarna höga(Wennerberg). Nu blev det också ett par operaarior ur Puccinis Tosca och Turandot. Ur den sistnämnda sjöngs bravurnumret Nessun Dorma. Finns inget annat med höga sluttoner för en tenor att ta fram? Så snart en tenor ombeds medverka i ett program som detta sjungs just denna aria. Mats Carlsson gör den glänsande men visst blir det lite tjatigt.

Pie Jesu ur Lloyd Webbers Requiem blev en av konsertens höjdpunkter, lite tillbakahållen med tanke på bravursolisten och den inte särskilt stora kören men musikaliskt vältolkat. Krocken mellan rena amatörer och proffset skapade musik.

Med en oerhört svartklädd magiker som dirigent, Peter Andersson, trollades ett pärlband av julsånger fram ur kören. Man hann till och med att bjuda på ett äkta luciatåg. Den ovanliga Vem väljer köld och ensamhet(Leijon) satt körklangsmässigt bäst. Tomtarnas julnatt med smånissar från Tosteröskolan liksom Carola Häggkvists Himlen i min famn tillhörde också de bättre numren. Pianisten Peter Richloow är värd en extra blomma.

 

Patrik Uhlman